Att gå till tandläkaren är fruktansvärd ångest/skräck för mig. Har haft ont i två tänder nu sedan dessa lagades för 0,5-1 år sedan (har till och med lyckats förtränga när det var). Då var min ordinarie tandläkare mammaledig och jag hade en vikarie. Hon var inte vidare pedagogisk och därför har jag inte velat gå tillbaka förrän min vanliga tandläkare var åter i tjänst.

Idag var jag i alla fall där. Två saker är jag absolut livrädd för: 1. Dra ut tänder. 2. Rotfylla. Och idag blev mardrömmen verklighet. Jag var tvungen att rotfylla den ena tanden. Den andra tanden var det inget fel på utan ilningarna kommer försvinna såsmåningom. Men en tand behövde som sagt rotfyllas.

Till saken hör att jag dessutom är väldigt svårbedövad. Får alltid ta minst tre sprutor. Denna gången blev mina böner hörda och man började med att bedöva direkt runtom/i tanden istället för baktill som man annars gör. Experten kallades in och det gjorde svinont, men otroligt nog så tog första sprutan. Har aldrig hänt förr. Så allt gick bra tillslut. Jag grät visserligen lite till och från och hyperventilerade/glömde andas och spände mig så mycket att jag fick värk i hela kroppen. Men nu är första omgången avklarad.

Inför nästa besök har jag fått dubbel dos av Stesolid att ta före besöket så kanske jag kan vara lite lugnare. Hoppas det i alla fall. Hua vad jag hatar detta. Och nu börjar bedövningen släppa och tanden börjar värka. Har tagit två Alvedon men ingen skillnad känns. Funderar på om jag ska ta en Citodon också, eller två.

God morgon! Förra veckan fick vi brev från Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge angående IVF. För att korta kötiden har man slutit avtal/samarbete med flera IVF-kliniker i landet (Stockholm, Uppsala, Södertälje och Göteborg). Det innebär för oss att det förmodligen blir mindre kötid, men att vi kan få åka en bra bit för att få behandling. Man har inte rätt att tacka nej till erbjudandet bara för att det är långt bort och heller inte önska att man ska få komma till Stockholm för att man bor där.

På det stora hela känns det positivt och vi kommer självklart åka på sekunden till första stället vi blir erbjudna att komma till. Men självklart undrar man ju lite hur det fungerar. Det blir ju onekligen både mer tid och pengar som går om man till exempel ska åka till Göteborg. Vi är i alla fall glada att det nu kommer gå fortare. Har redan ställt in mig helt på IVF nu. Om laparoskopin nästa vecka visar något negativt så är det IVF som gäller och då kan vi ju lika bra tänka i de banorna på en gång. Känns inte som omställningen blir lika stor då.

Idag är det måndag igen och vi har haft en lugn och mysig helg. Denna vecka ska mannen jobba borta hela veckan så jag blir helt själv. Som alltid separationsångest, men det blir nog bättre om en stund. Denna vecka har jag ändå PT, tandläkare, träning och blodprover inför operation planerade, så tiden ska nog rulla på. Ha en bra dag där ute.

Idag var jag på Gynmottagningen på Sophiahemmet och träffade en doktor Zetterström. Fick som väntat fylla i en hälsodeklaration och sedan förklarades ingreppet och läkaren såg till att jag fick en snabb tid. Så skönt med professionellt bemötande. Så onsdag 2 maj är det dags. Då vaknar jag antingen upp friskförklarad, behandlad eller steril. Luften gick ur mig totalt tidigare idag när jag gick från jobbet. Kände mig helt tom och otroligt trött. Har varit mycket stress på jobbet sista veckorna och har väl förmodligen gått och oroat mig för det här med laparoskopin också. Själva ingreppet är jag inte oroad över. Snarare att man ska vakna upp och få höra att man inte längre har några äggledare. Vet ju att det kan bli så, men det är ändå svårt att tänka sig hur det kommer kännas OM det blir så.