Nu har vi även varit på Huddinge sjukhus och gjort ett svettest på mottagningen för cystisk fibros där. Det var ett mycket smidigare sätt att göra testet på och vi fick resultatet redan på eftermiddagen samma dag. Testet visade helt normala salthalter i svetten och eftersom hon inte har några andra misstänkta symtom förutom sina upprepade luftvägsinfektioner kan vi nu släppa tanken på att hon kanske har cystisk fibros, så skönt!

Men tyvärr får hon fortfarande nya infektioner om och om igen. Nu är vi lite bättre rustade med mediciner och hjälpmedel än förut. Vi har en nebulisator med både koksalt och Artrovent (slemlösande) att ge och vi har en typ av andningsmask med motstånd vid utandningen som gör att hon får hjälp att hosta upp slemmet så att det inte ska bli lunginflammation. Det verkar som att det faktiskt fungerat hittills, men vi får verkligen kämpa hårt med alla mediciner och hjälpmedel vi har varje gång hon blir infekterad. Det brukar gå max en-två veckor på förskolan innan det är dags att vara hemma i två-tre veckor igen. När hon är som sämst kör vi nebulisatorn och andningensmasken upp till tio gånger om dagen samt maxdos av inhalationer med kortison och luftrörsvidgande. Ibland får hon även kortisontabletter.

Eftersom hon fortfarande blir sjuk så pass ofta och får det så pass jobbigt tyckte hennes läkare på Sachsska att hon nu ska gå på en speciell antibiotika till i januari när vi träffar honom nästa gång. Det är lätt att även bakterier ligger kvar och gror i lungorna när man är sjuk så ofta och länge som hon varit och blir. Vi har haft tur att vi faktiskt lyckats få i henne medicinen med hjälp av näringsdryckerna hon fått utskrivna och tycker väldigt mycket om. Vi blandar med dryckerna och ger henne med spruta och hon säger "godis" trots att det luktar helt kemiskt. Tre gånger i veckan ska hon ta antibiotikan. Nu hoppas vi alla eventuella bakterier där inne dör och att nya objudna gäster håller sig borta.

Förra veckan var vi även till BUMM för att prata om hennes urtikaria hon hade i över en månad och hon blir fortfarande rödflammig i huden ibland. När jag visade bilder tyckte läkaren att det såg ut som en allergisk reaktion, ej infektionsutlöst som de tidigare trodde när vi pratade med dem i telefon. Men själv är jag tveksam. Eftersom hon framför allt fått utslag när vi varit ute i kyla, vid beröring/tryck eller när hon blivit varm, så känns det inte som det är allergiskt. Det vi trodde hon reagerade på första gångerna, har hon inte reagerat på igen senare.