Nu är vi hemma igen, helt slut. Att köra bil i snöoväder tar på krafterna. Nu körde ju inte jag, men man är ändå på sin vakt. Sju timmar har vi suttit i bilen idag fullt fokuserade. Men jag är ändå glad att jag inte jobbade då det verkar ha varit ännu värre inne i Stockholm med både kaos i biltrafiken och i tåg-, buss- och tunnelbanetrafiken. Även denna gång tog jag akupunktur före och efter. Det gjorde svinont rent ut sagt. Men enligt barnmorskan är det bra att det gör ont för då är man mer "mottaglig". Så man får väl se det som något positivt. Återföringen gick också bra. Vår första blastocyst klarade upptiningen och den såg verkligen helt perfekt ut. Dessutom använde man sig denna gång av något som kallas assisted hatching (AHA). Det innebär att man förtunnar/tar hål på "äggskalet" för att underlätta kläckningen. Eftersom våra förutsättningar har varit bra vid båda tidigare återföringar så tyckte läkaren att vi borde blivit gravida och därför ville man hjälpa till lite mer denna gång. Så nu har en blastocyst som är så gott som kläckt flyttat in. Slemhinnan såg även den bättre ut denna gång och mätte 8 mm. Jag fick även ytterligare mediciner utskrivna så nu har jag riktigt mycket att hålla reda på varje dag. Trombyl för att göra blodet tunnare vilket i sin tur ökar blodcirkulationen i livmodern samt Prednisolon (kortison) för att hålla nere immunförsvaret. Och så ska jag som vanligt ta Progesteron MIC till kvällen och Progynon (östrogen) morgon och kväll. Fick också en muntlig ordination på chokladpraliner och mycket kärlek av mannen samt en god jul. Läkaren ville inte se oss där fler gånger, inte på ett bra tag i alla fall. Läkaren, Samira, tycker vi bättre om för varje gång. Det är svårt att inte ryckas med av klinikens positiva inställning. Vill helst inte hoppas. Ska i alla fall inte vara hemma två dagar efter denna gång utan imorgon blir det jobb. Det är bara en och en halv dag och sedan är det helg. Mannen åker på jobbresa imorgon bitti och kommer hem fredag. Då tycker jag det är mer psykisk stress att sitta hemma själv och fundera och analysera än att jobba och vara sysselsatt. Även om jobbet också är stressigt så är man van vid den stressen. Och ledighet har ju inte funkat förut, så nu bryter jag mönstret denna gång.