Vi hade en suberbra helg. I lördags var vi ute och plockade kantareller och fikade i skogen. Vi älskar att vara i skogen och H också. Men tyvärr verkar han inte så förtjust i bärstolen längre. Han vill gå själv vilket ju inte är så lätt när man är så liten att blåbärsriset når upp till bröstet. Vi hittade inte jättemycket kantareller, men det räckte i alla fall till fyra mackor. Mums! På kvällen kom min mamma och hälsade på och lekte med H. Jag bakade en fantastisk kladdkaka med kolasås i. H fick smaka lite vilket inte var så smart kan vi konstatera så här i efterhand. Han blev galet speedad på sockret och var helt omöjlig att söva. Stod och hoppade som en galning i sängen och skrek och pladdrade i högan sky. På söndagmorgon bestämde sig H för att klockan sju var en lagom tid att starta dagen på, så när klockan var runt nio så var vi redan på plats ute i skogen igen. Den här gången satsade vi på blåbär. Det finns massvis av blåbär i år. Vi var ute i flera timmar och H älskar det. Han knatar runt och mumsar blåbär, letar pinnar, smakar på kottar, klättrar på stenar, tittar på spindlar och är bara allmänt nöjd. På vägen hem kämpade han men somnade till sist i bilen, precis innan vi var hemma. Det blev helt fel med sömnen den dagen. Vi tänkte att vi kunde lägga honom igen efter lunchen, men då vägrade han sova, så det blev en trött och gnällig kväll för H tyvärr. På eftermiddagen kom mannens syster med särbo hit på middag. Vi åt kantarellmackorna till förrätt, grillat till huvudrätt och kladdkaka till efterrätt. Annars händer inte mycket. Försöker överleva de sista dagarna på jobbet innan semestern. Idag fick jag brev från gynekologen jag träffade i onsdags förra veckan. Jag gick dit på den tiden jag ändå hade bokat, även om jag just den dagen hade slutat blöda. Hon tog i alla fall ett Hb- och ferritinvärde och idag fick jag besked om att jag har anemi. Hb var lågt men inom referensintervallet, men ferritinvärdet var alldeles för lågt. Känns så skönt på något vis att få bekräftat att min enorma trötthet får en fysisk förklaring. Det var lite förvirrande när jag var in på gynakuten och där fick höra att mitt Hb hade gått upp från 125 (som jag hade innan jag började blöda) till 144 efter att ha blött rikligt i över en månad. Jag har verkligen undrat, speciellt förra veckan, hur det egentligen är fatt med mig när jag bara suttit rätt upp och ner och somnat framför datorn mitt i arbetet. Som tur är har ingen sett mig, men det har blivit många promenader i korridorerna för att inte somna igen. Nu är bara frågan hur jag ska behandla det hela. Enligt läkaren som skickade provsvaret skulle jag bara köpa receptfria järntabletter och ta under en månads tid. Problemet är bara att jag nog har provat alla järntabletter som finns förr när jag var blodgivare och tyvärr får jag en väldigt jobbig biverkning av dem alla - nämligen diarréer som brukar vara så handikappande att jag har svårt att jobba då jag på stört kan bli tvungen att springa på toaletten om ingen olycka ska hända. Det här är lite svårt då jag sitter i en reception med patienter att ta emot. Funderar på om jag ska ta mig till vårdcentralen och be om sprutor istället. Tror att man kan få det om man har svårt för tabletterna.