Mjölkstockningen är kvar men är kanske inte lika akut längre. Jag lyckas hålla det i schack genom att pumpa och amma i alla möjliga konstiga ställningar. Men det finns några onda knölar kvar som inte riktigt går bort helt och som ibland även ger rodnad och värme på utsidan av huden. Det är vänsterbröstet som strular, höger är nästan problemfritt. Vänster bröstvårta är också hård och gör svinont hela tiden, även när jag inte ammar. Har även fått en white spot/milk blister där som jag inte får bort trots flera försök. Vill inte åka till amningsmottagningen på det sjukhus där jag födde då jag varken fick hjälp eller ett bra bemötande där när H var liten. Och för att få åka till en annan amningsmottagning på ett annat sjukhus så måste man först ha rådfrågat BVC. Om de inte kan hjälpa får man söka sig dit. Så ska troligen ringa BVC imorgon bitti och fråga om de kan göra något. Har även beställt Lecitin-tabletter på hälsokosten som eventuellt ska kunna lösa upp och sedan även förebygga white spots. Hoppas de kommer fort så jag inte hinner ge upp innan. Klarar inte att ha ont hela tiden.

Annars händer inte så värst mycket spännande. Jag sitter ju mest och ammar hela dagarna. H är fortfarande extremt pappig men börjar så smått acceptera att även jag får vara med och göra saker med honom ibland. Syrran vill han gärna vara nära, men han är både gosig och extremt hårdhänt så det går inte att lämna honom utan uppsyn när han är nära henne. Det kan vara en puss ena sekunden och ett ryck i ett ben eller slag i huvudet nästa sekund.

I helgen har min bästa vän och H:s gudmor varit här. Vi har inte gjort så värst mycket, mest myst. Hon bor tyvärr i Piteå nu för tiden. Önskar vi sågs oftare.

L har hunnit bli tre och en halv vecka. Förutom smärtsam amning så funkar allt väldigt bra. Hon ammar ofta, bajsar hela tiden. Sover hyfsat på nätterna, jag får i alla fall sova mellan två och fem timmar mellan amningarna på nätterna vilket känns som lyx om man jämför med hur det var när H var liten. Tror jag ammade hela tiden då, nätterna igenom. Ingen magknip än så länge har vi märkt av. Hon älskar närhet. Vill gärna sova på eller mot mig hela tiden. Vill helst ligga i min famn eller bli buren även övrig tid. Ganska jobbigt ibland kan det vara. Så länge mannen är hemma så går det väl an, men kommer nog känna mig ännu mer låst när han börjar jobba om en dryg vecka. Som tur är gillar hon bärselen så den kommer att användas flitigt. Tyvärr är det ganska bökigt med spädbarnsinlägget till selen som man ska ha första fyra månaderna. Det blir varmt och trångt för henne. Vagnen tycker hon inte alls om. Ibland är hon nöjd när den rullar, men ibland skriker hon sig igenom promenaden.

Avslaget efter förlossningen börjar äntligen ge med sig. Tycker det är så äckligt och känner mig alltid ofräsch. Håll tummarna för att mensen håller sig borta länge. Vore skönt att slippa blöda ett tag framöver.

H har fått höstblåsor. Han har varit lite ur form i helgen och klagat på ont i munnen. Han har även vaknat på kvällarna och varit ledsen och kallsvettig. Igår fick han lite utslag runt munnen vilket han får ibland så vi reflekterade inte så mycket över det. Imorse när jag torkade hans händer efter frukosten såg jag att de var fulla med små blåsor. Hade någonstans i bakhuvudet ordet höstblåsor på lager. Googlade och det stämde ju på pricken. Ringde förskolan och sjukanmälde honom eftersom han varit lite ur form, även om det stod på 1177 att de får vara på förskolan. Fick höra på förskolan att man inte ens visste vad det var och att man aldrig hört talas om det. Trots att det ska vara en väldigt vanlig infektion som sprids snabbt på förskolorna.

Nu har H varit sjuk i snart två veckor. Började med krupp, förkylning, feber och hosta. Snorandet och febern försvann ganska snabbt, men hostan hängde kvar och lät ganska illa. Han har också varit tröttare än vanligt. Igår kom febern tillbaka. Hade kontakt med vårdcentralen i fredags som tyckte vi skulle ta oss till en närakut om något tillkom i helgen. Så idag åkte vi in till Närakuten på ALB. Man lyssnade, tog sänka, temp och streptokocker. Det man hittade var sträva andningsljud som ledde till att vi fick Betapred samt att han fick inhalera Ventoline. Det i sin tur ledde till en speedad unge resten av dagen. Sänkan var endast 30 vilket tydde på någon typ av virus. Febern gick upp medan vi var där och han var även röd i halsen, därav streptokockprovet som inte heller visade något. Träffade en sådan där doktor som visste bäst och vi undrade varför hon ställde frågor till oss då hon ändå visste allt om hur H fungerade. Hon sa att han hade en väldigt bra energinivå och vi försökte förklara hur han annars var, men hon visste minsann att han var lika energisk som vanligt nu också. Jäkla människa, det är väl vi som känner vårt barn, inte hon som aldrig träffat honom. Hur som helst ska vi tillbaka dit på tisdag-onsdag om inte febern gett med sig innan dess. Att ha hosta i all evighet är tydligen normalt.

Jag har haft blodiga flytningar hela dagen idag. Inte någon speciell smärta, lite drag och spänningar nedtill i magen som jag brukar ha till och från. Blir såklart livrädd att ett missfall är på gång. Det har endast varit pyttelite brunt när jag torkat mig, så borde inte var någon fara, men man vet ju aldrig. Vore väl typiskt att något skulle hända nu, två dagar för VUL och när vi passerat de mest riskfyllda veckorna. Usch, jag orkar bara inte.

Helt slut efter den här dagen. Ska strax gå och lägga mig så jag orkar jobba imorgon.

Ännu en dag av huvudvärk. Tyvärr kom blödningen tillbaka idag vid middagstid. Mer än igår och pågår fortfarande. Har dessutom hugg och kramp i magen. Förstår att det inte tar sig, för så har det ju varit de flesta gånger för oss, men att det redan ballar ur. Det är ju en vecka minst kvar till mensen ska dyka upp. Och med allt progrsteron man trycker i sig borde den ju inte komma en vecka för tidigt i alla fall.

Nu deppar vi ihop här hemma ett tag. Känner mig helt slut i psyket. Fattar inte hur vi kunde köra på så många täta försök förut. Känner mig väldigt opepp på ett nytt försök på en stund nu.