Det är IVF om gäller för vår del. Allt såg fint ut inne i buken. Bukhålan, äggstockar och äggledare såg bra och normala ut. Inga sammanväxningar, ingen endometrios etc. MEN hur mycket man än försökte spola igenom äggledarna med högt tryck så kom ingenting ut i bukhålan. Alltså är det tvärstopp i båda mina äggledare av okänd anledning. Kan bero på infektion tidigare i livet man inte märkt av, eller i sällsynta fall så kan man helt enkelt vara född så. Livet är ofta rättvist, men det finns säkert en mening med allt.

Känner inte så mycket alls faktiskt. På något sätt så visste jag redan. Alla i min familj har blivit superlätt gravida och eftersom ingenting hände för oss, inte ens när vi hade chans på tvillingar, så kändes det bara som en bekräftelse, när jag fick beskedet idag, på det jag redan misstänkte.

På ett sätt känns det skönt att vi vet nu. Nu kan vi gå vidare till nästa steg som då blir IVF. Det är enda sättet för oss nu. Mannen har redan börjat planera för att spara pengar så att vi kan få fler barn än ett. Han är fantastisk. Önskar jag kunde ta allt som han gör. Han säger ungefär så här; "ja det var ju tråkigt men då är det bara att vi försöker med nästa steg, sån där IVF eller vad det heter. Man ska ju aldrig ge upp, eller hur? Det är ju du och jag darling.". Jag älskar honom. Han får mig på något konstigt vis att må bra i allt det här fast jag kunde känt mig eländig nyss.

God morgon! Förra veckan fick vi brev från Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge angående IVF. För att korta kötiden har man slutit avtal/samarbete med flera IVF-kliniker i landet (Stockholm, Uppsala, Södertälje och Göteborg). Det innebär för oss att det förmodligen blir mindre kötid, men att vi kan få åka en bra bit för att få behandling. Man har inte rätt att tacka nej till erbjudandet bara för att det är långt bort och heller inte önska att man ska få komma till Stockholm för att man bor där.

På det stora hela känns det positivt och vi kommer självklart åka på sekunden till första stället vi blir erbjudna att komma till. Men självklart undrar man ju lite hur det fungerar. Det blir ju onekligen både mer tid och pengar som går om man till exempel ska åka till Göteborg. Vi är i alla fall glada att det nu kommer gå fortare. Har redan ställt in mig helt på IVF nu. Om laparoskopin nästa vecka visar något negativt så är det IVF som gäller och då kan vi ju lika bra tänka i de banorna på en gång. Känns inte som omställningen blir lika stor då.

Idag är det måndag igen och vi har haft en lugn och mysig helg. Denna vecka ska mannen jobba borta hela veckan så jag blir helt själv. Som alltid separationsångest, men det blir nog bättre om en stund. Denna vecka har jag ändå PT, tandläkare, träning och blodprover inför operation planerade, så tiden ska nog rulla på. Ha en bra dag där ute.

Idag var jag på Gynmottagningen på Sophiahemmet och träffade en doktor Zetterström. Fick som väntat fylla i en hälsodeklaration och sedan förklarades ingreppet och läkaren såg till att jag fick en snabb tid. Så skönt med professionellt bemötande. Så onsdag 2 maj är det dags. Då vaknar jag antingen upp friskförklarad, behandlad eller steril. Luften gick ur mig totalt tidigare idag när jag gick från jobbet. Kände mig helt tom och otroligt trött. Har varit mycket stress på jobbet sista veckorna och har väl förmodligen gått och oroat mig för det här med laparoskopin också. Själva ingreppet är jag inte oroad över. Snarare att man ska vakna upp och få höra att man inte längre har några äggledare. Vet ju att det kan bli så, men det är ändå svårt att tänka sig hur det kommer kännas OM det blir så.