Magsjukan har trängt sig in i vårt hem. Vi trodde den var över, men nu på kvällen började det om för dottern🤮. Maken och jag har varit dåliga i veckan, men utan kräkningar. Kanske Gustav också. Svårt att veta med bebis som alltid kräket mer eller mindre och dessutom nu befinner sig i en av alla ”härliga” utvecklingsfaser.
Så den här veckan har verkligen inte varit en dans på rosor med nästan obefintlig sömn och en kass mage. Det sista dygnet har varit veckans värsta med kräksjuk dotter som nu spytt i ett helt dygn. Att vara instängd här hemma med ledsen illamående dotter, överenergisk hyperaktiv son och mammig bebis som får panik om jag går mer än 50 cm ifrån honom. Känns som man ska vara övermänsklig ibland för att ta sig igenom dagarna. Och självklart är maken på jobbresa. Märkligt nog kommer kräksjukan oftast när han är på jobbresor.
Känner mig helt tom på all slags energi. Har ont i kroppen och får nästan klaustrofobi av väggarna här hemma. Gustav storgråter hjärtskärande så fort jag inte bär honom eller sitter så när att han kan hålla fast mig. Alltså dessa utvecklingsfaser....
