Igår var vi på Sachssaka barnsjukhuset och gjorde ett så kallat svettest. Det görs som en del i utredningen av eventuell cystisk fibros. Liv uppvisar inga tydliga tecken på den sjukdomen, men alla hennes lunginflammationer och luftvägsinfektioner kan orsakas av en sådan sjukdom, därför vill man utesluta det.

Under testet klistrades två dosor fast på ena armen som kopplades ihop med en liten apparat som sedan gav ifrån sig en svag ström som stimulerade huden att svettas. Under tiden var hon tvungen att sitta i stort sett still på en stol för att sladdarna inte skulle åka ut.

Det tog lång tid och först hände inget, svettandet ville inte komma igång. När sköterskan tillslut gick för att leta efter en ny ledig tid till oss för att göra om testet började det äntligen pipa om apparaten. Så vi slapp göra om alltihop. Tur det, för ni kan tänka er själva att det inte är helt lätt för en tvååring att sitta helt still på en stol i nästan en timme. Trots uppladdning med chips och filmer på telefonen började hon tillslut skruva på sig. Men hon var superduktig och härdade ut!

Idag ringde läkaren och gav svar både på lungröntgen förra veckan och svettestet. Lungröntgen var helt utan anmärkning. Inga rester från lunginflammationerna. Svettestet visade tyvärr värden aningen över normalvärdet. Om man ser till helhetsbilden så är risken för CF (cystisk fibros) nästan obefintlig, men det går ju inte att utesluta till 100 procent, därför kommer vi nu bli skickade till ett CF-team på Huddinge sjukhus för en bättre typ av svettest.

Inte svaret vi ville ha, men vi försöker att inte oroa oss i onödan. Hon verkar ju trots allt må väldigt bra, vilket man inte brukar göra av den sjukdomen. Vi är tacksamma att de utreder oss ordentligt och inte vill missa något, så nu får ni gärna hålla era tummar och tår med oss för att inget galet ska hittas i den fortsatta utredningen.

Magsjukan har trängt sig in i vårt hem. Vi trodde den var över, men nu på kvällen började det om för dottern🤮. Maken och jag har varit dåliga i veckan, men utan kräkningar. Kanske Gustav också. Svårt att veta med bebis som alltid kräket mer eller mindre och dessutom nu befinner sig i en av alla ”härliga” utvecklingsfaser.

Så den här veckan har verkligen inte varit en dans på rosor med nästan obefintlig sömn och en kass mage. Det sista dygnet har varit veckans värsta med kräksjuk dotter som nu spytt i ett helt dygn. Att vara instängd här hemma med ledsen illamående dotter, överenergisk hyperaktiv son och mammig bebis som får panik om jag går mer än 50 cm ifrån honom. Känns som man ska vara övermänsklig ibland för att ta sig igenom dagarna. Och självklart är maken på jobbresa. Märkligt nog kommer kräksjukan oftast när han är på jobbresor.

Känner mig helt tom på all slags energi. Har ont i kroppen och får nästan klaustrofobi av väggarna här hemma. Gustav storgråter hjärtskärande så fort jag inte bär honom eller sitter så när att han kan hålla fast mig. Alltså dessa utvecklingsfaser....

Idag var vi på utvecklingssamtal på förskolan på Livs avdelning. Och vi blev som förväntat stolta och glada. Hon är nyfiken, observant, duktig motoriskt. Utvecklas mycket hela tiden på alla sätt. Många nya ord kommer hela tiden. Hon är mycket intresserad och engagerad i alla projekt. Hon är snäll mot sina kamrater samtidigt som hon säger ifrån om någon kommer för nära eller är oschysst. Hon är glad nästan jämt. Trots att hon varit borta så mycket på grund av alla infektioner det senaste halvåret så märks inte det när hon väl är på förskolan.