Idag på eftermiddag hade alla våra barn besök på ÖNH-kliniken gällande sina tungband. Liv hade nybesök och Henning och Gustav återbesök.

Hennings tal har ännu inte förbättrats märkbart, men däremot har han sovit bättre på sistone och kväljer mindre när vi borstar tänderna. Möjligtvis har även tuggandet blivit bättre, och risken att sätta i halsen.

Liv fick sitt tungband kollat ordentligt och det är kort. Eftersom hon nu är i en mellanålder där risken att sövas är större och möjligheterna att träna efter ett klipp är dåliga, så kommer vi inte att göra något åt det just nu. Vi får se när hon fyllt tre år, om några besvär finns. Då kanske vi åtgärdar det senare eller inte alls om det inte behövs.

Med Gustav upplever vi inte någon förbättring, snarare tvärtom faktiskt. Han kväljer ofta och har svårt att få tag runt flaskan. Det rinner ofta utanför och han sätter ofta i halsen och sväljer massvis av luft. Kräks gör han också mycket. Nappen vill han tydligt ha, men har svårt att få tag i och hålla kvar.

Så idag klipptes också läppbandet som också är kort. Efter lite lokalbedövning klipptes det lätt utan reaktion från Gustav. Nu på kvällen har vi dock märkt att han har haft riktigt ont och problem att äta och ta nappen. Vi får hoppas det blir bättre nu. Om även han får problem med talet längre fram kanske det görs ett djupare klipp senare när han fyllt tre.

Nu sover alla, Gustav sött i min famn, och jag törs knappt röra mig.

Igår var det dags för Hennings operation av tungbandet. Medan han sövdes ville läkaren kolla även på syskonens tungband och det visade sig att allihopa har kort tungband, även jag själv tydligen (passade på att fråga).

När Henning var liten visste jag inte om problemet och ingen annan nämnde det heller varken på BVC eller Amningsmottagningen trots att jag sökte flera gånger för amningsproblem. Maken frågade dock barnläkaren på Förlossningen om det såg normalt ut under tungan då han tyckte det såg konstigt ut, men fick till svar att det skulle se ut så.

Med Liv hade jag också problem med amningen i över ett halvår och sökte hjälp flertalet gånger och då sa både BVC och Amningsmottagningen att hennes tungband såg normalt ut.

Med Gustav frågade vi två barnläkare på Förlossningen om hans tungband inte såg kort ut då både maken och jag uppfattade det så, men fick till svar att det absolut inte var så. Den ena läkaren sa till och med att ett kort tungband alltid går ända fram till tungspetsen och då förstod jag att deras kunskaper var väldigt bristfälliga.

Eftersom vi blivit lovade remiss till ÖNH av vår nya BVC-sköterska så bestämde läkaren på ÖNH som skulle klippa Hennings tungband att hon även kunde klippa Gustavs på en gång. Så igår klipptes även Gustavs. Det kan hända att det måste göras om ifall han fortfarande har besvär när han blir större då man inte kan klippa lika grundligt utan narkos. Henning sövdes och hans tungband var tydligen väldigt kort, hon fick klippa ända in i muskeln sa hon. Ska bli spännande att se om vi märker någon skillnad sedan.

Och framöver lär vi väl göra ett nytt besök på ÖNH hela familjen. Så himla trist att kunskapen inom detta så otroligt vanliga är så dålig i det här landet. Det lär ju vara rätt många som har ont av och till och med ger upp sin amning helt i onödan om de bara vetat. Och många små barn kämpar säkert med talsvårigheter och andra besvär som lätt skulle kunna undvikas med ett enkelt ingrepp. Önskar att jag på något vis kunde sprida kunskapen.

Här kan man läsa mer : www.tungband.se .