Idag var det äntligen dags för ultraljudet. Tyvärr fick jag migrän några timmar innan och mådde till och med illa för att det gjorde så ont.

Allt såg i alla fall fint ut. Räkan sov första delen av undersökningen. Vi fick låg sannolikhet för kromosomavvikelser. H*n var precis lagom stor också. Moderkakan sitter i bakvägg denna gång. När mätningarna var klara så vaknade Räkan och sprattlade och snurrade så att det var svårt att ta bilder. Men några fick vi, tyvärr ingen profilbild.

Nu jäklar ska jag njuta lite. Våga tro. Vara lite cool och inte bara ett nervvrak. Jag har en bebis i magen!!

När jag förklarar för H att det ligger en bebis i mammas mage så nickar han snusförnuftigt, klappar mig på magen och brummar (brum = bil). Undrar om han tror att det finns en bil där inne.....

Idag var det äntligen dags för KUB. Det kändes som det skulle gå bra, men man vet aldrig så lite nervositet fanns. Resultatet blev över förväntan. Sannolikhet för kromosomavvikelser var 1:1835 vilket är mycket lågt. Mini såg perfekt ut. Vi såg armar, händer, ben, fötter och en söt liten profil. Dessutom sprattlade h*n och sträckte på sig, så gulligt. Moderkakan låg i framvägg.

Känner mig faktiskt lugnare nu. Men det är så svårt att förstå att den där lilla krabaten ligger i min mage. Mannen tycker det börjar kännas mer verkligt nu. Så härligt att se hur glad han blir av allt det här. Är så lycklig att vi äntligen får uppleva detta.

Två små bilder fick vi. Tyvärr envisades Mini med att ha handen vid ansiktet (kanske h*n suger på tummen?) så profilen syns inte så bra.