Så var det dags igen. I söndags natt fick Liv ett kruppanfall och dagen efter vaknade hon med igenmurad näsa och hosta, fick även feber senare. Varje gång hon vilade under dagen började kruppen om igen och hostan blev värre. På eftermiddagen fick vi åka in till Närakuten för att inhalera. Hon fick även kortisontabletter.

Efter det blev det bättre. Andningen förbättrades och febern sjönk. På onsdag var hon helt feberfri. På torsdag förmiddag märkte vi att andningen lät ansträngd igen. Trots massvis av luftrörsvidgande inhalationer blev det inte bättre och på eftermiddagen kom även febern tillbaka. Jag räknade hennes andetag och märkte att de var alldeles för många.

På torsdag eftermiddag åkte vi då in till Närakuten igen. Fem minuter efter inskrivningen där kom en ambulans och hämtade oss för transport till stora barnakuten. Syresättningen var för dålig och hon hade alldeles för hög andningsfrekvens.

Tur att man litar på sin instinkt. Det märks tyvärr inte så tydligt på vår tjej hur dålig hon är. Trots så låg syresättning så höll hon igång och sprang runt som vanligt, det var först när febern kom som hon blev trött och gnällig.

På barnakuten togs blodprover och hon fick inhalera samt få syrgas. Eftersom man inte fick någon riktig ordning på syresättningen och inte hittade någon klar orsak till att hon var så dålig så bestämdes det att vi skulle bli inlagda. Syresättningen sjönk lämpligt nog precis när läkaren var där och skulle undersöka.

Som vanligt fanns inga vårdplatser på KS Solna. Himla synd att de lagt den nya barnakuten på det sjukhuset som inte kan ta hand om sina egna patienter. Den här gången fick vi åka till SÖS. Innan vi åkte blev vi skickade på lungröntgen. Sedan kom ambulansen som skulle köra oss till SÖS. Så vi ockuperade alltså en ambulans för att transporteras till ett annat sjukhus än det som barnakuten är byggd på, en ambulans som under den tiden vi var i den inte kunde åka på akuta larm. Så jäkla korkat planerat. I stort sett alla barn som blir inlagda skickas till ett annat sjukhus än KS Solna. Hur tänkte man när man planerade? Eller glömde man planeringen??

Hur som helst..... När vi kom till SÖS blev vi mottagna av jättetrevlig personal. En stressad läkare kom in och berättade att vi nog bara skulle ligga där över natten för att få lite hjälp med syresättningen. Han sa också att lungröntgenundersökningen inte visade något avvikande. Vi gick och la oss och under resten av natten sjönk syresättningen ännu mer flera gånger. Även dagen efter sjönk den flera gånger. Efter ronden fick vi veta att röntgen visst hade visat på infiltrat på vänster lunga, alltså vänstersidig lunginflammation.

Nu vet vi i alla fall varför syresättningen är så dålig. Tyvärr blev vi kvar ytterligare en natt på sjukhus för att se att hon kunde syresätta sig ordentligt när hon sov. Tack och lov var natten mot idag bättre. Nu har vi fått komma hem på permission och får fortsätta behandla med täta inhalationer här hemma. Vi varvar med vidgande, Airomir, och koksalt. Har fått med oss en inhalationsapparat hem. På tisdag har vi återbesök på deras mottagning om allt går bra fram till dess.

Tydligen kan RS-virus ställa till med (i kombination med förkylningsastma) att luftvägarna blir känsliga och mottagliga för allt möjligt skit i cirka två års tid efter att man haft det. Hoppas inte att det stämmer för oss, för då har vi en lång väg kvar att gå. Hur som helst behöver vi en bättre underhållsbehandling av hennes astma under tiden som det här pågår. Hoppas vi hittar något som funkar.

Bebis i magen har varit vild idag. Man skulle nästan kunna tro att han försöker ta sig ut, men han har nog inte helt hittat vägen ännu.

Idag har vi ju gått in i vecka 37 och från och med nu slipper jag ta Trombyl (blodförtunnande). Har tagit dessa tabletter för att förebygga HELLP (allvarlig havandeskapsförgiftning) som jag fick sist.

Nu sover kidsen och jag njuter en smoothie och en kopp te. Strax blir det Farmen som äntligen har börjat igen. Tur att Play finns. Det mesta vi vill se hamnar i barnens läggningstid.