Senaste dagarna har mest handlat om att ”överleva”. Eller orka ta sig igenom dagarna kanske är en bättre beskrivning. Bihålorna har lättat lite. Numera vaknar jag med migrän varje dag, men som tur är har den lättat ganska snabbt, så sista dagarna har ändå blivit okej.

Idag är båda barnen på förskolan och jag härjar lite här hemma. Plockar disk och dammsuger, sånt som behöver göras varje dag. Har även börjat tömma en garderob som ska göras i ordning till Minstingen/Dutten. Känner redan ett stort behov av att ”boa”. Vill ha allt klart i så god tid som möjligt då jag minns hur jäkla trött jag var och hur dåligt jag mådde på slutet sist. Nu har jag ju dessutom två barn att klara av samtidigt, det är stor skillnad mot ett som jag hade då.

Nu sitter jag här och energin tog liksom slut för en stund. Borde nog äta lunch men är inte hungrig än.

Den här lilla damen verkar tro hon är stor nu och ska göra och bestämma allt själv. Dricka själv ur glas till exempel. För det mesta går det bra, men ibland skakar hon glaset och blir förvånad och skitsur när hon får en dusch av innehållet. Igår tittade hon surt på mig när vi skulle äta mellis och försökte ta sig ur stolen. Men väl nere på golvet skrek hon efter mat, så hon fick helt enkelt sitta på golvet och äta. Då var det tydligen jättegott.

Hon visar otroligt bra vad hon vill. Pratar, pekar på saker, pekar på sig själv och skakar på huvudet eller nickar. Så himla duktig.

Idag gick hon sina första steg! Tre stycken blev det. Till mormor. Jag hann bara se ett, det sista. Maken missade alltihop. Ett år och en vecka gammal. Va grymt duktig hon är. Väldigt försiktig, rena motsatsen till brorsan. Hon ställer sig sakta upp och känner efter att hon står stadigt. Och så tar hon tre små lugna steg, sträcker handen mot mormor och sätter sig på huk igen.

När brorsan försökte lära sig gå så tog han sats, reste sig fort upp och sprang med snabba steg så många han hann innan han stupade i golvet.

Roligt att de gör så olika.

Sedan en vecka tillbaka så står Liv upp utan att hålla i sig i något. Hon övade några dagar, satt på huk och reste sig halvvägs. Helt plötsligt en kväll så ställde hon sig upp hela vägen. Stod hur stadigt som helst och gjorde dessutom dansmoves samtidigt med överkroppen. Underbara roliga unge.

Igår lärde hon sig att åka på brorsans leksaksbil. Hon är så stolt. Nu dröjer det inte länge innan hon springer efter honom och knycker varenda leksak.