Idag har jag bara lust att dra täcket över huvudet och gömma mig. Igår kväll hade jag ett sjukt sötsug och svällde upp i hela kroppen. Att jag sedan tryckte i mig två glassar och fem kex gjorde inte känslan bättre. Den här morgonen startar med en molande huvudvärk och jag är fortfarande helt uppsvälld i hela kroppen. Tittar i kalendern och ser att det är CD 33 idag. Alltså kan mensen dyka upp vilken sekund som helst. Kom NU snälla så jag kan bli mig själv igen. Känner mig sjukt deppig . Så idag tänker jag inte göra så mycket alls, bara överleva.

För många år sedan innan vi började med alla IVF- och hormonbehandlingar hade jag hemsk PMS, verkar som den är åter nu.

Nu orkar jag inte med biverkningarna längre. Det är så jobbigt att vara trött hela tiden och det är ännu värre att ha migrän i nästan en vecka före mens. Tröttheten den här cykeln har lättat aningen men migrän är bara för vidrigt. Jag pallar helt enkelt inte att vänta några fler cykler för att se om det kanske går över. Två dagar med migrän nu och har fortfarande några dagar kvar innan mensen är här och jag orkar inte att ha migrän alla de dagarna. Dessutom är mannen bortrest från idag till på söndag och att ta hand om H själv med ett huvud som gör sjukt ont går inte. Ska vid tillfälle ringa min gynekolog och berätta och höra efter om det finns några alternativ. Himla synd att inte de här pillerna funkade hela vägen för det har verkligen tagit bort mina humördippar. Har mått himla bra psykiskt.

Sist jag var hos gynekologen berättade jag att jag tyckte mina PMS-besvär var så pass påtagliga att det påverkade min familj. Jag blir deppig och tycker inte om mig själv dessa dagar. Dessutom tycker jag just då att mannen gör det mesta fel, eller att han beter sig på fel sätt och är allmänt jobbig hela han. När jag inte har PMS så fattar jag ju att det är jag som får för mig allt, men just när man är uppe i alla jobbiga känslor kan det ställa till med en del tjafs och onödigt skällande här hemma på den stackars maken som troligen är precis som vanligt, bara att jag uppfattar omgivningen annorlunda. Jag fick tabletter som hette Premalex utskrivna. Hon sa att det fungerar för vissa och för andra inte. Man ska börja äta tabletterna tio dagar innan mens (eller vid ägglossning om man känner av denna) och sedan fram till att mensens första dag. För mig fungerade det väldigt bra på de psykiska besvären, precis som det skulle. Jag har inte varit deppig och vi har inte haft några bråk här hemma på grund av humörsvängningar. Sedan försvinner inte det fysiska besvären såsom att jag samlar på mig vätska till exempel. Däremot har jag dessa två veckor när jag tagit tabletterna varit helt sjukt trött. Jag har somnat på tåget på hemvägen. Med svårigheter hållit mig vaken tills middagen varit klar, mannen har fått laga all mat och sedan när det varit dags för Henning att sova har jag somnat före honom och inte tagit mig upp igen trots att jag blivit väckt av mannen som försökt få upp mig för lite sällskap framför tv:n i alla fall någon kväll. Jag har inte ens något minne av att ha blivit väckt. Dagarna innan mensen kom hade jag huvudvärk och migrän om vartannat, i fyra dagar höll det på. Har nu i efterhand läst på om biverkningarna och sömnighet, trötthet och huvudvärk är tydligen vanligt. Biverkningarna avtar vanligen efter några cykler så kanske är det värt att fortsätta. Jag tror faktiskt det, för jag har mått så himla mycket bättre psykiskt denna cykel. Men det kommer bli tufft ett tag. Inte minst för mannen. Vet inte hur det ska gå om han är på jobbresa när jag har en sådan period. Hemmet kommer förfalla och Henning kommer väl få äta burkmat. Hoppas det rättar till sig snart.