..........lillebror!!!! Min känsla var rätt. Allt såg dessutom mycket bra ut. BF blev flyttat två dagar framåt så nu är 4 februari det datumet som gäller. Och moderkakan ligger i framvägg, vilket kan förklara varför jag fortfarande knappt känner något.

Henning har ju varit säker på att det är en liten tjej där inne. Han vill att det ska vara en tjej där inne, en till Liv. Idag frågade vi honom vad han skulle säga om det var en lillebror... "Då säger jag NEJ, det vill jag inte ha!" svarade han. Just nu tror han också att han kan bestämma saker genom att säga dem väldigt bestämt, så om han säger att det ska bli en tjej så blir det så. Punkt slut.

Efter ultraljudet åkte vi förbi mitt jobb och berättade för alla där. Och nu har vi även lagt ut det på Instagram. Så nu vet alla.

Nu kommer några bilder på vårt lilla mirakel. Förslag på pojknamn mottages tacksamt, gärna svenskt eller i alla fall nordiskt och ska såklart passa ihop med Henning och Liv.

Vi befinner oss fortfarande i ett lyckorus. RUL gick hur bra som helst. Man såg väldigt tydligt och allt såg perfekt ut. Mini är en liten pojk (jag hade rätt) och det känns helt fantastiskt. Han var till och med en dag före i storlek så det var ett extra gott tecken. Efteråt när vi gick till bilen såg vi nog ganska fåniga ut när vi gick där med världens bredaste smajl i ansiktet. Tänk att vi ska få en son. Helt otroligt. Jag känner mig så tacksam och lycklig och jag kan nästan gråta av glädje när jag ser hur min man skiner av lycka. Det går helt enkelt inte att beskriva hur otroligt det känns just nu.