Det här med bloggandet går inte så bra just nu. Är inte vaken så pass länge på vardagarna att det finns tid att blogga. Och på helgerna är det fullt upp och jag vill passa på av att njuta av familjen när jag inte är lika trött som jag är vardagkvällar. Även nu är jag sjukt trött, så kanske blir inte detta världens bäst skrivna inlägg.

Tiden rullar såklart på SAKTA och på tisdag går jag in i vecka 17. På torsdag ska vi till barnmorskan och förhoppningsvis få höra Räkans hjärtljud. Annars blir det kris och panik.

För övrigt har jag såklart strul med Försäkringskassan. Intyget som jag fick för att slippa karensdagen fungerar inte. Min handläggare tycker att läkaren skrivit fel slags intyg. I själva verket har läkaren heltidssjukskrivit mig från i februari och hela graviditeten ut. Min handledare ringde (kors i taket) upp mig och frågade varför jag ansökt om att slippa karensdagen när jag var sjukskriven på heltid. Alltså fick jag i uppgift att ringa min läkare och be honom skriva rätt typ av intyg. När jag pratade med honom blev han väldigt irriterad och menade på att det där var det intyget han alltid skrev i syfte att slippa karensdagen, och eftersom det alltid blivit godkänt förut så tänkte han minsann inte skriva något nytt denna gång. Ringde alltså tillbaka till min handläggare som inte orkade ringa upp och prata personligen med läkaren utan har nu skickat ett brev till honom som han har x antal veckor på sig att besvara. Om han svarat till belåtenhet i brevet ska Försäkringskassan sedan tänka i upp till 30 dagar om det blir godkänt eller inte. Så nu hoppas vi att läkaren besvarar brevet och dessutom gör det på rätt sätt enligt handläggaren. Jag står mittemellan deras jäkla tjafs sinsemellan. Otroligt att man ska behöva kämpa så mycket för att få jobba. Förmodligen hade det varit enklare för mig att bara bli sjukskriven helt och hållet. Man kan ju få migrän för mindre......

Förutom tröttheten och en bröstrygg som fortfarande gör ont så mår jag fint. Brösten är också fruktansvärt ömma vissa dagar. Annars är det inte lätt att förstå att man är gravid.

Vi har haft en jättemysig helg. H:s kusin och sysslingar har varit här och övernattat och H har då haft lekkompisar på cirka tre och fyra år. Tror han har haft roligare än på länge. Vi vuxna har också haft det mysigt. Gjorde galet goa hamburgare igår med hembakt hamburgerbröd. Väldigt lyckat blev det.

Imorse var jag på Bamse-gympa med H och på eftermiddagen åkte jag inte till stan och fikade med två tjejer som är en del av den IVF-gruppen jag träffat då och då genom åren ända sedan vi höll på med IVF för att få H. Så glad att jag tog mig mod att träffa dessa tjejer som jag då aldrig hade träffat. Så himla skönt att prata med personer som gått igenom samma som en själv och som förstår, på riktigt.

Just nu vill jag bara att klockan ska ticka fort så att jag får gå och lägga mig med H. Sov gott!

Imorse planerade vi veckomenyn och handlingslistan inför veckan. Vid lunchtid var mannen hemma med H och jag var med en vän till BVC och assisterade lite med hennes fina små tvillingar. Efter det gav vi oss iväg på veckohandling och när vi kom hem så var det dammsuga och skura som stod på schemat. Vi hann för en gångs skull med det vi planerat (förutom att vika tvätten) så känner mig nöjd med dagen. På kvällen har mannen varit på fackmöte och jag och H har lagat mat och myst. Nu sitter mannen och jag här och tar en mugg glögg innan det är dags för sängen.

Det har varit helg och vi har haft en del att göra och då går tiden lite fortare. Igår fyllde både systerdottern och jag år och vi hade lite födelsedagsfika tillsammans.

Annars tycker jag tiden känns som psykisk tortyr. Att inte veta om det där lilla hjärtat kommer att slå den 13 juni eller inte. Det är så jobbigt. Överstimuleringen börjar faktiskt bli bättre. Jag har inte alls lika ont längre. Oftast har jag inte ballongmage alls under dagen. Det kommer som en lättare variant på kvällen och stannar under natten, men blir sedan bättre under morgonen om jag lyckas gå på toaletten vill säga. Har fått en väldigt trög mage. Och när vi ändå pratar om symtom så är de tyvärr ganska få. I fredags hade jag inte ens mensvärkar och tyckte det var så jobbigt. Kändes direkt som allt var kört. Tack och lov kom de tillbaka igen på lördagen. Har varit ganska trött sista dagarna och har till och med lyckats ta en och annan power nap dagtid vilket är sällsynt för mig. När jag blir hungrig så blir jag HUNGRIG och måste äta nu. Sedan står maten mig upp i halsen och jag har uppstötningar och rapningar i flera timmar efter. Kanske ska nämna lite humörsvängningar också, har lättare till gråt och ilska, ilska framför allt vid lågt blodsocker. Annars inga symtom. Det är tio dagar kvar till ultraljudet och tio dagar kvar av sjukskrivningen. Egentligen tror jag inte det är motiverat att vara hemma så länge för jag tror att jag kommer må bra innan dess. Men vet att jag kommer få frågan om graviditet på jobbet så fort jag kommer tillbaka så kanske ändå bäst att hålla sig hemma tills dess. Jag vill inte avslöja något förrän jag vet om ultraljudet ser okej ut. Ikväll ska jag fika med en kompis som inte hört av sig på snart ett år tror jag det är. Imorgon blir det lunch med en kompis som fått sin lilla genom IVF. Ska bli så mysigt att träffa henne och bebis. TILLÄGG: Nu kom ballongmagen och magknipen tillbaka. Typiskt, jag som trodde det vänt nu......