Halva dagen idag har jag haft rejält med förvärkar. Har inte klockat, men de kommer ganska tätt ändå. Däremellan har jag även haft som ”mensvärk” till och från.

Har även börjat må illa stundvis sista dagarna.

Kroppen förbereder sig. Hoppas den kommer igång av sig själv den här gången.

Idag har varit en sådan där jobbig dag igen när jag känt minimalt med rörelser. Nackdelen med att känna väldigt bra och mycket i vanliga fall är att det blir så stor skillnad när han är lugn en dag. Nu på kvällen har jag dessutom mycket förvärkar igen.

Känner mig lite svajig psykiskt nu också. Kanske håller jag på att bli lite introvert som man kan bli mot slutet? Mitt tålamod är dåligt. Jag känner mig stressad och vill ha allt klart inför att vi blir fem.

Det känns som maken blir irriterad på mig hela tiden, men jag gissar att det är jag som överanalyserar och feltolkar för det mesta. Känns tungt när jag inte riktigt kan skaka av mig negativa tankar.

Ny vecka idag i alla fall. Över 75% av graviditeten har passerat nu och det är runt 69 dagar kvar. Tiden rullar på ändå.

Det var dags för veckans akupunktur idag. Jag tror verkligen att den har hjälpt mig. Har haft mycket mindre migrän sedan jag började med den och det ryggonda har också blivit mycket mindre. Nu vågar jag inte sluta med det. Har bett att få gå där även efter förlossningen.

Förutom akupunkturen har jag inte gjort så mycket idag. Har börjat tvätta Gustavs kläder och vek och la in i garderoben. Så små. Känns konstigt och overkligt att vi är där igen strax.

På kvällen åt vi korvtårta till middag efter önskemål av Henning.

I torsdags begravdes min fina farmor. Hon blev 83 år gammal och hade sista åren varit väldigt skör, framför allt på grund av en KOL, men även lite annat spökade. Men den största boven var nog att hon var trött och hade tappat livsgnistan. Det är inte något vidare att uppleva, framför allt inte för den berörda men inte heller för anhöriga.

Nu har hon i alla fall äntligen fått frid och vi har sagt adjö. Jag trodde inte begravningen skulle kännas så jobbig som den gjorde, men tufft var det.

Under eftermiddag-kväll samma dag hade jag under tre-fyra timmar ganska täta förvärkar, de flesta med tre-fem minuters mellanrum. Förvärkar hade jag massvis med Liv ganska tidigt, men aldrig så tätt så lång stund. Som tur var blev det glesare senare på kvällen och sedan har det varit lugnare.