Ligger här och funderar lite på det här med migränmediciner. Har hört så många gånger efter att H fötts att det är så konstigt att jag inte fick ta några migränmediciner under graviditeten då det finns godkända sådana mediciner nu. Så nu har jag läst på lite i FASS.

Imigran var den medicinen jag fick utskriven några dagar innan förlossningen och var den man forskat mest på och som var helt godkänd enligt förlossningsläkaren. Även läkaren på MVC sa att det var den som mest forskad på, även om han inte kunde säga att den var helt säker att ta då det inte fanns tillräckliga studier på människor för att verkligen veta. I FASS finns olika klassificeringar som beskriver om det är okej att ta under graviditet eller ej. Imigran tillhör kategori B:3 vilken förklaras "Reproduktionstoxikologiska studier på djur har indikerat ökad uppkomst av fosterskador eller andra skadliga effekter på reproduktionsprocessen, vilkas betydelse för människan bedömts vara oklar.". Den låter inte särskilt säker att ta tycker jag. Även min sjukgymnast som har många gravida migränpatienter hade hört att denna medicin numera var helt godkänd att ta och används flitigt av hennes patienter. Jag fattar inte. Skulle absolut inte vilja ta den.

Min vanliga medicin mot migrän heter Maxalt Rapitab. Den tillhör enligt FASS kategori B:1 som förklaras "Reproduktionstoxikologiska studier på djur har inte indikerat ökad uppkomst av fosterskador eller andra skadliga effekter på reproduktionsprocessen." Den låter ju i alla fall aningen mindre farlig då det inte indikerat någon ökad uppkomst av fosterskador eller andra skadliga effekter, men inte heller där har studier gjorts på människor.

Citodon som jag också fick utskrivet av förlossningsläkaren och som egentligen inte är det bästa för migrän, men som ändå kan hjälpa en del och är bättre än inget, tillhör kategori C. Kategori C beskrivs "Läkemedel som hos människa genom sina farmakologiska effekter har gett eller på goda grunder förmodas kunna medföra risk för fostret och/eller det nyfödda barnet utan att vara direkt missbildnings­framkallande.". Man undrar ju vad risk för fostret innebär.

Pest eller kolera. Inga mediciner verkar särskilt säkra att ta. Om jag får en graviditet full med migrän även denna gång blir det jobbigt. De migränanfallen jag fått hittills under denna graviditet har varit helt vidriga och värre än någonsin. Nu får vi hoppas att det inte blir så fortsättningsvis. Håller tummarna.

Förutom dessa funderingar så har jag idag bokat in mig på MVC. Efter ungefär 499 uppringningsförsök till Ultragyn Odenplan så gav jag upp. Om man inte ens kan komma fram dit för att boka en tid, hur ska det då bli om man är inskriven där och behöver få kontakt. Jag var dessutom där igår och pratade med tjejen i receptionen. Hon lovade att en BM skulle ringa upp mig under dagen igår. Ingen ringde. Så nu gick den mottagningen bort. Valde istället att boka in mig på samma mottagning som sist hos den BM jag hade då. Hon var lite speciell och mannen min hade lite svårt för henne i början. Men hon tog min ständiga oro på allvar och det betydde mycket. Hoppas att det blir bra den här gången också. Ska dit den 20 januari.

Idag har vi gått in i vecka 10 (9+0). Jag mår lite småilla till och från. På juldagen blev jag fruktansvärt illamående och kunde knappt röra mig på hela dagen. Natten blev ännu värre. Trodde jag fått magkatarr eftersom det kom så hastigt och började med Omeprazol. Det hjälpte visserligen, men inte med lika bra effekt som det gjort förut vid magkatarr och det tog inte bort symtomen helt. Kanske har "räkan" varit med i spelet och gjort att jag fortsatt må lite illa. Vaknar även på nätterna och är tokvarm och illamående.

Nu har jag även åkt på en lättare förkylning med nästäppa. Ingen höjdare.

Jag blöder fortfarande. Idag är det mer åt det bruna hållet om man nu ska prata detaljer. Känns som det minskat lite också nu på eftermiddagen. Usch, tycker det här är riktigt obehagligt. Kan inte slappna av och koppla bort för en minut utan går hela tiden och väntar på att allt ska komma ut. Samtidigt känns det overkligt att det ska göra det, för när vi såg Mini igår så såg h*n faktiskt ut som en bebis. Och bebis måste ju stanna? Jag önskar och hoppas verkligen det av hela mitt hjärta.

Förutom det tråkiga så har vi i dag firat pappersbröllop, alltså ettårig bröllopsdag. Vi tog färjan ut till Fjäderholmarna och åt en god lunch på Rökeriet där. Tyvärr blev inte vädret vad som utlovats utan det var mulet, kallt och blåsigt hela tiden. Men vi hade mysigt ändå. Efteråt tog vi en hemgjord glass på Söder och nu ligger vi här hemma på soffan helt utslagna och NU skiner solhelvetet och himlen är blå istället för grå ;-)

Trodde verkligen att jag skulle kunna hålla mig lugn om jag fick blödningar igen, men icke. Ikväll var vi på middag med familj och vänner och när jag går på toaletten efter middagen kommer rött blod. Torkar mig flera gånger och det fortsätter. Får panik igen. Rött ska det ju inte vara. Berättar för mannen som vill åka in på en gång till gynakuten vilket vi också bestämmer oss för att göra. Den här gången var det som tur var i princip tomt. Fick ta urinprov, CRP, blodtryck och temp. Allt såg bra ut. Sedan var det dags för VUL och gynundersökning och där såg också allt bra ut. Vi fick se en fin liten Mini som var 3,3 cm och hjärtat tickade för fullt. Läkaren såg när hon undersökte att något hade blött, men hon kunde inte hitta orsaken. Hon försäkrade oss i alla fall att hon hade full förståelse för att vi blev oroliga och att vi gärna fick komma in flera gånger ifall det händer igen. Känns så himla skönt att de förstår. Nu är vi helt slut och ska sova.