I torsdags begravdes min fina farmor. Hon blev 83 år gammal och hade sista åren varit väldigt skör, framför allt på grund av en KOL, men även lite annat spökade. Men den största boven var nog att hon var trött och hade tappat livsgnistan. Det är inte något vidare att uppleva, framför allt inte för den berörda men inte heller för anhöriga.

Nu har hon i alla fall äntligen fått frid och vi har sagt adjö. Jag trodde inte begravningen skulle kännas så jobbig som den gjorde, men tufft var det.

Under eftermiddag-kväll samma dag hade jag under tre-fyra timmar ganska täta förvärkar, de flesta med tre-fem minuters mellanrum. Förvärkar hade jag massvis med Liv ganska tidigt, men aldrig så tätt så lång stund. Som tur var blev det glesare senare på kvällen och sedan har det varit lugnare.

Idag var det dags för besök hos barnmorskan och ett obligatoriskt besök på Espresso House dessförinnan. Jag gillar verkligen vår barnmorska. Hon tar mig på stort allvar, är påläst om oss och har stenkoll. En god lyssnare är hon också och vi kan ventilera även sådant som inte bara rör bebisen. Som idag pratade vi mycket om vardagssituationer, syskonen etc. Jag ser fram emot våra besök där.

Idag såg allting bra ut. SF-måttet har planat ut en aning och jag ligger just nu inte i risk för glukosbelastning. Järnvärdet var exakt detsamma, 110, vilket var en liten besvikelse. Jag har sista veckorna kämpat på med mina järntabletter (hälsokost) varannan dag i alla fall, trots dålig mage. Men tydligen kan järnvärdet försämras av förkylning också. Det har i alla fall inte gått nedåt. Nästa gång, då jäklar.

Gustav ligger fortfarande med huvudet neråt och har dessutom sjunkit ganska långt ner, men säkert stannar han ändå kvar tiden ut. Den här gången ska jag inte ha några förväntningar på att bebis ska komma före BF, det är så galet tungt att bli besviken. Men Gustav verkar i alla fall redan ha förstått vart utgången är och övar sig lite. Duktig grabb!

Om drygt två veckor ska vi på tillväxtultraljud och veckan efter det blir det läkarbesök och barnmorskebesök igen. Vi har planerat in besök ända in i januari. När vi satt där och bokade in besöken kändes förlossningen helt plötsligt så nära. Bara runt två månader, och där emellan är det jul, nyår och makens och sonens födelsedag. Spännande! Och skrämmande.... Tre barn.

Maken blev som jag skrev tidigare förkyld lagom till helgen så vi har mest hållit oss hemma och julpyntat. Det är lite kvar men en hel del har kommit upp och det är så fint här hemma just nu. Min man är tokig i tända ljus, ljusslingor och julsaker. Det blir mer och mer varje jul. Men det är bara positivt. Nästa helg åker julgranen fram och kläs. Ska försöka göra klart barnens julkalender också.

Imorse när vi vaknade var det för första gången vitt på marken denna vinter. I och för sig bara någon centimeter, men ändå vackert. Henning blev superglad och försökte såklart göra en snöängel.

Tyvärr har min förkylning blivit värre idag och gått neråt i luftvägarna. Tyvärr redan fått dra i mig extra astmamediciner. Värdelöst.