....... en perfekt större liten räka som i stort sett hade växt ikapp sedan VUL för två veckor sedan. Enligt mätningarna var räkan stor som i vecka 8+3-8+5. Idag är jag i vecka 8+6 så det stämmer i stort sett precis. Fantastiskt! Jag blev så chockad att jag fått hålla emot glädjetårarna hela dagen. Nu ser det väldigt positivt ut och jag ska försöka njuta en liten stund innan oron kommer tillbaka, vilket den väl tyvärr kommer att göra som vanligt.

Försökte ringa och boka in mig på MVC efteråt, men fick inte svar någonstans. Nu väntar jag på telefonsamtal från två olika ställen som ska ringa till mig under dagen.

Känns helt otroligt det här. Kan inte fatta att det är sant.

Igår hände det saker. Vi hade inskrivning på MVC och jag jobbade sista dagen inför semestern. Dessutom är det ny vecka (i tisdags). Nu är det vecka 9 (8+2).

Vi kom försent till inskrivningen. Det stod en lite felaktig vägbeskrivning på hemsidan så jag tog fel tunnelbaneuppgång och kutade runt som en dåre. Tillslut kom vi inspringande nästan tio minuter försent helt svettiga och med dunkande huvud. Barnmorskan stod i korridoren och väntade på oss. Vi gjorde väl det som man brukar göra antar jag. Gick igenom min anamnes. Tog Hb (120), blodsocker (något på 6), urinprov (bra) och blodtryck (105/70). Vi fick lite information om kommande besök och fosterdiagnostik. På fredag 28 juni ska vi ta blodprover bland annat inför KUB-ultraljudet som vi snart kommer få kallelse till. Vi kommer även få kallelse till RUL. Inte förrän den 5 september ska vi tillbaka till barnmorskan nästa gång. Känns jättelångt bort, men vi fick ringa eller maila för extrakoll om vi är oroliga över något innan dess. Jag passade även på att göra ett extra ultraljud igår på jobbet. Ville se om vätskan var borta och hur äggstockarna såg ut så att jag kanske vågar röra mig lite mer på semestern. Ingen vätska kunde ses vilket var skönt. Däremot var fortfarande höger äggstock stor och vänster som sist hade gått tillbaka var nu förstorad igen. När ska det gå tillbaka helt egentligen? Självklart såg vi Mini också. H*n såg fin ut och hjärtat tickade som bara den. Läkaren slog även på dopplern och då såg man hur blodet pulserade genom hjärtat. Häftigt.