Så hemskt

Idag pratade jag med min pappa som bor på annan ort då jag funderar på att ta med mig barnen dit några dagar och hälsa på när mannen är på jobbresa. Han berättade då att hans bästa väns barnbarn dog plötsligt för några veckor sedan, knappt två månader gammal. Föräldrarna vaknade på natten och bebisen andades inte längre. Så fruktansvärt. Jag mår illa både fysiskt och psykiskt när jag tänker på det. Hur ska man överleva något sådant?? De har även en tvååring som vår H och deras bebis var lika gammal som L. Så hemskt. 

Igår blev vår älskade minsta unge två månader. Hon har börjat le så fort man tittar på henne och än mer så fort man säger något. Så himla go är hon. Sprattlar numera så mycket att det är svårt att få på blöjan och använder sina händer mer och mer genom att greppa eller krafsa på saker. Hon pratar med små söta ljud. Det sägs att hon är väldigt lik mig och det kan nog stämma. På tvåmånaderskontrollen på BVC vägde hon över 4,8 kg och var 58 cm lång. Tänk att nästan växa 1 dm på två månader, inte illa.

Mannen reste imorse och kommer hem på lördag. Det går för det mesta bra när han är borta, men det känns fortfarande lite jobbigt när jag vet att han ska iväg många dagar.

Nu ska jag njuta lite av lugnet när båda barnen sover. Sedan förbereda morgondagen lite innan läggdags.
Bjuder på en bild på vår solstråle, tagen igår på tvåmånadersdagen.

Gillar

Kommentarer

Fiffig
,
Men åh så hemskt! Med H var jag så orolig för att just det skulle hända att jag knappt kunde sova ibland. Hon slutade ju andas ett par gånger när hon var nyfödd och vi låg på sjukhus. Vi köpte ett larm som vi använder även till lillebror. Med han är jag inte fullt så nojig men det är skönt att kunna slå på larmet när han är lite småkrasslig tex.

Grattis på tvåmånadersdagen till Lillan! Det går så snabbt! Hon är underbart söt.