Vad hände med min arbetssituation?

Det blev inte så mycket aktivitet här som jag tänkt mig. Saknar bloggandet men vet inte hur jag ska få ihop tiden till det. Mycket har hänt. Innan det långa blogguppehållet skrev jag att jag snart skulle bli arbetslös. Den processen var en lång, tråkig och tuff historia. Jag jobbade på en privat röntgenavdelning. Privata aktörer inom vården har oftast ett avtal med landstinget, det hade även min arbetsgivare. Ungefär vart sjunde år (ibland längre intervall) sker nya landstingsupphandlingar, de aktörer som vinner upphandlingarna och får ett nytt avtal med landstinget får efter varje upphandling mindre och mindre pengar för varje utförd undersökning, vilket innebär att man måste spara in pengar för att få företaget att gå runt och då brukar personalen minskas vid varje tillfälle och arbetsbördan ökar oftast.

Jag har under mina drygt 16 år på nämnda arbetsplats varit med om två upphandlingar. Vid båda upphandlingarna förlorade min arbetsgivare upphandlingen och ett nytt företag tog över arbetsplatsen. Första gången blev jag varslad men ganska snart återanställd. Denna andra gång hade jag valet att följa med över till det nya företaget med ovissheten om ifall jag då kanske skulle bli varslad eller omplacerad någonstans. Eftersom jag ändå hade en önskan om att jobba närmare hemmet så valde jag efter att ha rådfrågat och diskuterat med min handläggare på facket att tacka nej till att stanna kvar på arbetsplatsen. Då blev jag kvar inom företaget som förlorat avtalsupphandlingen på min arbetsplats, men som hade vunnit upphandlingen på andra orter. Enligt facket skulle jag eftersom arbetsgivaren inte kunde erbjuda mig en tjänst på samma ort, bli uppsagd och arbetsbefriad under uppsägningstiden. Då skulle jag ha sex månader på mig att söka nytt jobb med full lön.

MEN så blev det såklart inte. Först sa arbetsgivaren till mig att jag skulle bli uppsagd då det inte fanns en enda ledig tjänst till mig. Blev rådd av facket att dra ut på uppsägningen genom att förlänga föräldraledigheten vilket jag gjorde ytterligare en månad. Så strax innan mars när min föräldraledighet var på väg att ta slut hade min arbetsgivare helt plötsligt uppfunnit en tjänst till mig på en annan ort med arbetstider kvällar och helger. Detta hade jag ingen önskan om, framför allt inte på den orten. Enligt facket fick jag återigen höra att det bara var att säga nej så skulle jag bli arbetsbefriad under uppsägningstiden då de inte skulle kunna tvinga mig att jobba på en annan ort. Jag tackade till följd av det nej till tjänsten på annan ort.

Då fick jag helt plötsligt höra att "oj, vi har missat att den paragrafen har urholkats, numera kan arbetsgivaren tvinga den anställda att jobba på annan ort under uppsägningstiden". Blev så sjukt besviken, både på facket OCH mig själv, att jag förlitat mig på facket och inte tagit reda på saker själv. Fast det hade kanske varit lite klurigare att ta reda på det själv, men det är ju inte första gången jag blir vilseledd av facket. Jag blev alltså tvungen att jobba under hela uppsägningstiden på en annan ort där jag inte alls ville jobba. Jag kunde förstås säga upp mig själv, men då jag till sist fick möjligheten att jobba drygt fem timmar om dagen med full lön valde jag att stanna uppsägningstiden ut.

När jag sedan kom till den nya arbetsplatsen och märkte att den tjänsten man hittat till mig verkligen var påhittad och att jag var helt överflödig, var det svårt att inte bli mer bitter. Det fanns inte ens en dator/arbetsstation till mig. Vi var tre personer i ett pyttelitet rum med två datorer. För att vi inte skulle stå och glo på varann fick de försöka uppfinna andra saker att göra åt någon av oss. Arbetsgivaren kan tydligen uppfinna en tjänst som inte finns och tvinga en att jobba där, av princip, för att jäklas. De var förmodligen väldigt säkra på att jag skulle tacka nej till den tjänsten när de erbjöd mig den.

De har utöver detta behandlat mig riktigt uselt under mina föräldraledigheter.

Under mitt halvår på den arbetsplatsen fick jag i alla fall en god arbetskamrat och träningskompis och hade roligt med mina närmsta kollegor. Den så kallade chefen såg jag endast två eller tre gånger under det halvåret och då hon var där hälsade hon inte ens på mig. Arbetsgivaren visade på många sätt att de inte ville ha med mig att göra, så jag fattar verkligen inte varför det skulle vara så viktigt att jag var där. Jag jobbade trots allt väldigt hårt. Jag tog i stort sett alltid en av de två datorerna och tänkte att jag trots allt skulle avsluta med stil och det gjorde jag.

Efter 16 år sammanlagt på förstnämnda arbetsplats (tio år inom det företaget) blev jag inte ens avtackad av någon av cheferna. Min kollega i receptionen sista halvåret skrapade ihop till en blomma och en liten present till mig sista dagen. Inte ett endaste tack eller lycka till fick jag av företaget. eller närmsta cheferna.

Nämnda företag heter Aleris och redan när jag anställdes av dem för över tio år sedan gick bara negativa rykten om hur dåligt de behandlade sin personal. Jag har genom åren haft många positiva upplevelser när jag jobbat för dem, men när jag tänker efter beror det mest på bra kollegor. När något varit problematisk inom personalen har företaget aldrig backat upp, stöttat eller hittat lösningar. Som sagt, många fantastiska kollegor har jag haft, men så SKÖNT ändå att slippa det företaget nu. Äntligen är det över.

Fortsättning följer......


#aleris #arbetslös

  • Arbete
  • 525 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229