Jag är inte längre ruvare. Idag kom den hatade - mensen. Inget stort, utan lika fjuttigt som förra gången. Har även testat och det var ett riktigt fult minus. TD är egentligen inte förrän på måndag, men nu är det drygt två veckor sedan ÄL, så hoppet är helt ute. Tack för att ni peppat, trott och hoppats för oss. Har varit helt knäckt trots att man var förberedd då all denna mensvärk inte kändes bra. Har av någon anledning varit mer känslomässigt denna gång.

Det är faktiskt förvånansvärt ändå hur snabbt man hämtar sig. Gråta lite, kramas mycket, sova lite, jobba lite. Nu känns det redan bättre. Ska ringa kliniken imorgon och börja planera inför nästa omgång. Om vi får köra på direkt så blir det kanske ny sprutstart på måndag. Nu ska det bli skönt att slippa progesteron i några veckor i alla fall. Mår ju uppenbarligen inte så bra av det.

Nedan här kommer jag skriva mina biverkningar (för min egen skulle bara) som jag haft denna gång av progesteronet så att jag inte ska inbilla mig att det kan vara symtom vid nästa ruvning:

• Sjuklig trötthet, helt utslagen
• Mensvärk/molvärk/spänningar i livmodern från RD 3
• Lätt illamående
• Rapningar med uppstötningar
• Sömnproblem
• Kissnödig dag som natt
• Känslostormar, framför allt lätt till gråt
• Lätt ömma bröst
• Huvudvärk

Temperaturkurvan ska inte heller få vara med nästa gång. Nu blir det sängen för imorgon bitti ska jag banne mig upp och träna. Sov gott och tack igen för att ni finns där ute i cyberrymden och stöttar!

Och störst tack till min älskade man/bästa kompis/stora kärlek/livskamrat och allt vad du är, listan kan göras lång! Du är helt underbar och jag älskar dig mer och mer för varje dag. Du och jag! <3

Vaknade natten till idag i stort sett samma tid som natten innan, vid tvåtiden. Upp på toaletten. Lyckades som tur var somna om, men vaknade sedan ungefär en gång i timmen resten av natten av mina egna mensvärkar. Gjorde riktigt ont och jag var övertygad om att det skulle bli en blodig morgon/förmiddag. Inte blev det bättre heller när jag var själv hemma och inte kunde ventilera med min älskade. Dödens trött åkte jag i alla fall till jobbet och helt plötsligt på tunnelbanan så svämmar känslorna över och tårarna börjar spruta. Allt kändes kört och jag försökte låtsasskriva ett SMS så att inte alla människor i hela tunnelbanevagnen skulle se att jag storgrät. Haha, jag som trodde att jag tog denna ruvarperioden bättre än den förra, tjohej att jag inte gör. Jag är visserligen inte lika uppe i varv, men verkar vara betydligt känsligare och mer gråtmild.

Och dessutom håller jag fortfarande på med temperaturkurvan som jag startade hos akupunktören. Hon tyckte det kunde vara bra att jag fortsatte eftersom jag aldrig tidigare fört temperaturkurvor och det kunde vara bra att ha ifall jag skulle köra akupunktur någon gång längre fram. Dum som jag var frågade jag vad temperaturkurvan kunde säga mig och hur jag kunde tolka den. Först sa hon att jag inte skulle försöka tolka den själv för då blev jag nog bara nojig. Jag pressade henne såklart, för jag klarar inte av att inte veta saker. Fick i alla fall ur henne att temperaturen brukar stiga vid ägglossning och ska sedan hålla sig på en högre nivå fram till mens eller om eventuell graviditet inträffar så ska den fortsätta vara lite förhöjd under graviditeten. Imorse hade alltså temperaturen sjunkit 0,2 grader. Kanske inte låter så mycket, men ändå en klar dipp neråt då jag legat på en mycket jämn temperatur sedan ägglossningen. Skit.

Skönt att få avsluta kvällen hos en tjejkompis och få prata av sig lite, även om hon inte förstår vad det handlar om så lyssnar hon.

Hursomhelst har dagen fortsatt utan blod. Dock lite mer uppgiven och fortfarande ont mest hela tiden. Nu är det dags att försöka sova igen. Vi får se hur det går. Natti natti.

Hittade detta på nätet när jag surfade runt:







5-Day Transfer


Källa: http://www.nyufertilitycenter.org/ivf/embryo_transfer

Intressant. Alltså är det ingen bra idé att tjuvtesta före dag nio, om man nu ska tjuvtesta överhuvudtaget.